And you love me but you don't know who I am so let me go, let me go
Jag har haft en knut i magen hela dagen och när han mötte mig med ett leende idag visste jag bara inte hur jag skulle få ur mig det. Han pratade om saker han kunde ändra, att jag skulle ge det mer tid och jag visste inte vad jag skulle göra. Han följde mig till lokalen och kramade mig sedan utan att släppa taget.
Jag stretade emot efter en stund och sa att det bara skulle bli jobbigare men han bad om att få en sista stund. Innan han gick viskade han att han skulle sakna mig och att han vill se mig spela fotboll. Hade han verkligen behövt nämna fotbollen?
När jag sen stod själv med alla tusen tankar fick Hammarbyklacken vara trösten: "Du är mitt liv den jag mest älskar..." Bajen på lördag, där är det iallafall kärlek som jag är mer än säker på.
Walking on air.
Träningen idag var dock underbar, sen augusti har jag längtat och nu är jag närmare än någonsin hittills.
Jag var med på uppvärmningen och fast jag inte sprungit på 5 månader gick det bra. Sedan var det koloner med passningar och fast jag borde gått av hade jag inte hjärta för det. Bredsidepassar, herregud vilken känsla det gav. Där har vi ren fysisk kärlek.
Nu gör det ont vid ärret konstigt nog, har inte haft ont där förr men den ville väl bara påminna mig om vad jag gått igenom så att jag sammanbitet kunde säga att jag inte skulle vara med på två mål. Hjärtat gjorde ont när jag såg de andra spela när jag ändå varit med på allt annat under träningen men jag vet att jag kommer tillbaka.
Snart är det min tur att spela.
Att ta sig tillbaka
"You'd better hold on to what you can.
You can make something from nothing.
Even when you're falling apart, you can pick yourself up again.
You can make something from nothing."
När utsidan räknas
Skalet fick gå på det jag älskar, Bajen och det som är den vackraste mannen på denna jord, Clint Eastwood. Sen är det ju en parallell till att man ska våga tuffa på sig (vem är tuffare än Dirty Harry?) och så finns det ju kopplingar till mitt älskade Kalifornien. Perfekt.
Det är alltså ett "Just Idag är jag stark, make my day" skal.

You cant escape my love
Det mindre lyckade filmvalet förstörde dock ingenting, vi hade kul i vilket fall som helst, som alltid.

Kalla tår- varmt hjärta.
Dahl var den som jag såg som bäst på planen, han hade kontroll och kunde föra spelet, han är verkligen nummer 10. Simon krockade för mycket med Mauro för att jag skulle vilja överrösa beröm över honom men när han spelade liggandes så är det svårt att stå emot.
Annars är Castro värd att ha ögonen på, som alltid, han verkar ha ökat självförtroendet nu med nya tränare och lekte sönder Degerfors kant. Det är nästan så jag skämdes åt det röda när han fick motståndarna att ramla åt höger medans han G I C K till vänster, han kunde promenera genom försvaret.
Hjärtat älskade att återigen se de grönvita spelarna på planen men samtidigt fick jag bita ihop över att se en spelduglig plan så nära mig, jag vill verkligen spela nu.
Vi är iallafall tillbaka nu, som tröjan jag sover i säger så bra "Bajen is back to take your soul"
Efter Simon Helg är den här helgen bäst.
Sofia upplever sin sista helg som omyndig och givetvis ska jag dela den med henne. Har flyttat in hos henne och ska bo här tills på söndag. Vi har köpt extremt mycket godis och idag ska vi göra våran special pizza med makaroner och köttbullar på. Vi är inga Anna Skipper tjejer, vi är Joey Tribbiani tjejer.
Försök att ha det en tiondel så bra som vi så lär ni ha en kanon helg.
Frankies girl.

Dressed for success
Längtan inför lördagen är istortsett överdriven nu, det är svårt att tänka på något annat. Det börjar igen, livet.

Im hot ´n cold.
That makes me scared, alright
This could be nothing
But I'm willing to give it a try
Jag hade i stortsett bestämt mig för att dra och ta den lätta vägen ut. Jag hade flera olika anledningar till varför som jag gått igenom i huvudet men saker och ting ändrades och efter lite skratt och lite tjafs så var jag ändå kvar.
Jag tror att han börjar förstå hur mycket fotbollen betyder och när jag sa att mitt hjärta aldrig skulle vara hans utan att det tillhör Hammarby försökte han få mig att ge bort iallafall 1% till honom men tvingades sedan ge upp. Det är ju och kommer alltid vara Bajen som kommer först och det är viktigt att han förstår.
Vi får se hur det går det här, jag har en förmåga att ändra mig mycket och jag har en vana att stänga ute personer (killar) som skulle kunna komma nära men jag är villíg att ge det här ett litet försök. Ett litet försök även om jag har en hel del tvivel.
Time to remember
Pappa har äntligen laddat över sina bilder från USA så nu har jag lite mer här på datorn. Snart en månad sen vi lämnade det underbara Kalifornien, tiden går fort. I kambodja fotade han mest munkar, i New York skolbussar och i kalifornien spårvagnar, han är inte så mycket för att fota oss i familjen och det har vi använt den lilla kameran till, den som försvann. Några bilder har jag dock fått nu och har har vi en bakom scenerna bilder till en sån.
En perfekt "kvällsbuss-/ jag är ute och det är mörkt" -låt
Det är extremt mysigt att åka buss i mörkret när man har hörlurarna i öronen. Idag laddades min mp3 ut och jag tog hjälp av Spotify i mobilen. Hade fallit för OneRepublicks "Secrets" men ville höra fler låtar när jag ändå åkte och då kom den ; All this time. Den har den perfekta takten och stämningen för att sitta och titta ut på världen som är upplyst av lampor. Helmysig låt.
Dagens citat
Sjukgymnasten (skrattande) : Du vet att andra tjejer köper klänningar och smink när de är i USA?
Visade upp min fina samling knäskydd/stöd som jag shoppat i USA och han var imponerad och gillade de skarpt. Att jag även köpt tejp, isgel och ankelskydd nämnde jag inte. Han rangordnade skydden så jag vet vad som är bäst att använda så nu är jag laddad.
På måndag ska jag få delta i lagets uppvärmning, det betyder jogg, höga knän, spark i baken osv. Jag får även passa bollen lite och jonglera. Nästa gång jag kommer till Sjukgymnastiken så har jag fått ett nytt träningsprogram. Det går verkligen framåt det här och han tycker att det ser bra ut.
Jag dansade ut från sjukgymnastiken med ett stort leende och det är svårt att beskriva hur glad jag är.
Fotbollsplanen här kommer Annika!
Ljusa stunder
När vi sa hej då, hon ville gå, så höll hon kvar mig och jag kramade om henne lite extra. Det har aldrig hänt faktiskt sen dess att sjukdomen kom. Hela tiden när vi var där så log hon faktiskt åt mig
Dock hostade hon rejält när vi var där, ingen dag är perfekt.
Hon tyckte, efter att hon fått veta att "lilla Annika" skulle fylla 18 i år, att vi skulle ha ett kalas hos henne när jag fyller år och jag är på. Hittills var min enda plan att ge blod och kanske gå på kvarnen så ett kalas på ett ålderdomshem kan ju vara något när man ändå blir gammal. Hon såg så lycklig ut när hon sa det också och pratade om tårta och allt.
Alzheimers : It may take away the right of mind, but it can never take away the love in the heart.
Trafikplats glädjen
Jonas Gardell sa att vi skulle vara "medtomater", problemet är väl det att en ledsen vän som inte sett Gardell inte kommer fatta om jag kallar honom/henne för ketchup men det gör nog inget, tanken är fin.
Skrattade hur mycket som helst, det var dagens magträning, en succe helt enkelt.
Showen trafikplats glädjen ger alltså just glädje.


